Snart är det höst och då lider det snart mot jul! *ler*

Snart kan man tända ljus inne om kvällarna och mysa i raggsockorna framför tv:n. Jag längtar!

Hösten är väl fantastisk? Färglad, blåsig, regnig, frisk luft och ingen hetta så långt ögat kan nå. I Love it!

Jahapp. Såhär rolig är min torsdagskväll. Sitter här med stortårna inlindade i små paket i högläge och slötittar på tv. Fick lov att köpa allt dom hade på hela apoteket (typ) på vägen hem från jobbet för att försöka kurera min dubbelsidiga nageltrång. Inte alls roligt!

Mirakelkurer mottages gärna!

Eftersom det är synd om mig var jag tvungen att få nåt, precis som när man var liten. Den här gången blev det ett lyxigt balsam. Jag har köpt ett schampo som torkar ut håret och får det att se ut som trollruffs så jag behövde nåt extremt vårdande och mycket utredande. Har såklart inte provat än. Nöjer mig med att titta på den guldiga lilla flaskan en stund.

Någon annan som har provat?

Idag har jag kört ett svettigt Step up-pass igen, faktiskt det första på ett helt år. Lite som det brukade vara förr i tiden. Det som skiljde just det här passet från de tidigare step-passen jag har gått på vad core-delen. Det var alltså 30 minuter step up (och jag var helt förvirrad hela tiden) följt av 30 minuter styrketräning med fokus på bålstabilitet. Kanonträning och jättebra upplägg för någon som mig som inte har tränat på länge. Efter 30 minuters step bokstavligen rann det svett från pannan och 6o minuter hade aldrig gått. Styrkedelen var rena katastrofen. Jag kan inte ens göra armhävningar PÅ KNÄ längre. Tur att jag har lite självdistans, jag bjuder på det!

Nästa gång går det förmodligen bättre. Jag ser fram emot rejäl träningsvärk i magen imorgon!

.... Idag igen för 27:e dagen i rad (känns det som). Surt sa räven.

Är det inte lite som julafton när den nya IKEA-katalogen dimper ner i brevlådan? Den ligger här brevid mig, helt obläddrad. Funderar på att låta det vara så tills imorgon. En IKEA-katalog är inget man haffsar igenom. Den ska läsas med andakt och det ska kluras och möbleras om (i huvudet alltså). När sista sidan stängs så vet man att det aldrig kommer att bli som i drömmen, men det gör absolut ingenting. Det är inte slutresultatet som räknas i det här fallet utan höjdpunkten är själva fantaserandet.

Efter en dyster syn av vågen imorse fylls jag av minnen från förr. Inte

vilka minnen som helst, utan gamla viktminnen:

- För 12 kg sen var jag en osäker högstadielev som gjorde allt för att passa in. Välmåendet var det väl sisådär.

- För 10 kg sen var jag nyseparerad och tilltron till livet var sådär. Jag dövade all smärta med träning och straffade mig själv med minimal kost. Inte speciellt hälsosamt med andra ord.

- För 7 kg sen träffade jag mitt livs kärlek. Livet var ljust och möjligheterna många. Här mådde jag kanonbra!

- För 5 kg sedan var det julafton och bilden till vänster togs. Här var jag fortfarande nöjd med hur jag såg ut.

- För 4 kg sen var jag i fjällen och "åkte" skidor och mitt största bekymmer var att understället var för litet. Här var jag missnöjd med min kropp och jag hade ångest inför att tvingas uttala min vikt i skiduthyrningen. Notera att detta var i februari, alltså för 6 månader sedan.

- För 3 kg sedan (fast åt andra hållet) nådde jag min högsta vikt nånsin. Man skulle kunna säga att jag slog huvudet i taket och hajjade till rejält. Jag hade slutat använda jeans. Inte ens leggings passade min figur längre. Det var också här jag entrade en provhytt och insåg att ett par helt vanliga stretchiga svarta byxor i storlek XL inte passade. Praktiskt taget 75% av min garderob bestod av kläder jag inte längre kunde ha.

Det har alltså vänt. Jag har min maxvikt i backspegeln och har ingen plan på att vända tillbaka dit igen. Det finns ingen plan för hur det ska gå till, jag bara vet att jag inte vill dit igen.

Pustar ut efter ett tufft spinningpass. I mitt förflutna var det spinning och step up som gällde minst fyra pass i veckan. Efter dagens pass (mitt andra för i år) kan jag konstatera att formen är långt ifrån vad den en gång var och spinningrumpan är som bortblåst. Galet irriterande! Vad sjutton skulle jag sluta träna för?! Vägen tillbaka känns oändligt lång... Och minst fyra pass i veckan är bara att glömma med en gång för det kommer tiden aldrig att räcka till

Jag tror minsann att jag kommer att somna gott ikväll. Att arbeta kräver minsann lite mer tankeverksamhet än att semestra, vilket ju är positivt. Hela vitsen med semester är ju att kropp och knopp ska koppla av och det tror jag minsann att jag lyckades med. Nu tänker jag köra lite välförtjänt soffmys innan jag tar tag i nästa punkt på agendan, träningen.