Mentalt och fysiskt utmattad efter en extremt påfrestande och jobbig helg. Varför finns inte uttrycket "stormen efter lugnet"?! Precis så är det. Så länge man måste vara rakryggad så fixar kroppen det, men när alla "måsten" försvinner kroknar man.....

Japp, känner mig genast skyldig över föregående inlägg! Det var säkert en "förbjuden" tanke.....

De senaste dagarna har jag funderat massor kring bloggandet som fenomen och vilket syfte det fyller. Det känns lite som det vanliga folkets egna massmedia, där man får chansen att höras och synas utan att ha ett väl etablerat namn. Jag tror absolut att det öppnar för nya möjligheter för "svensson" påverka sin omvärld. Rent spontant känns det som  om tiden är mogen för svensson att handskas med den möjligheten. Det känns som det ligger i tiden att uppmärksamma den enskildas liv och tankar kring detsamma.

Vart går då gränsen för vad man får och inte får skriva?! Nu kommer varningar i tidningarna där man framhåller att viss spionverksamhet från blivande arbetsgivare förekommer. Även genom fackförbunden kommer varningar. Det är helt uppenbart att man inte får skriva vad man vill, iallafall inte om man inte är beredd på förödande konsekvenser.

Om man nu måste bedriva den här sortens research så kanske man borde fundera på när begreppet "tillit" glömdes bort?

Jag blev väldigt glad när bloggandets värld öppnades för mig. Jag kände mig fri att dela med mig saker, fri att tycka till om saker och faktiskt få min åsikt hörd på ett bra sätt. För ett ögonblick kändes det som att min röst räknades....Kände mig till och med lite mindre ensam i stora vida världen! 

.....tills det uppdagades för mig att jag får bara skriva det som låter fint?!

Att blogga, för mig, handlar inte om att hänga ut någon eller gå till personangrepp. Det handlar om att  ta ställning till och fundera på aktuella saker som uppstår så väl i mig egna värld som i min omvärld. Jag kommer aldrig att påstå att det som skrivs i bloggen är en absolut sanning. Jag kommer heller aldrig att lämna ut hela min privata sfär till bloggläsarna. Jag kan faktiskt inte förstå vart problemet ligger. Varför är företag och arbetsgivare livrädda för bloggandet?! Som jag förstår det får jag höja ett företag till skyarna men inte tvärt om?  Negativ kritik tar man face to face men positiv kritik får man gärna göra reklam med.... Hm, om jag vore företagsledare så skulle jag se bloggläsandet som en tillgång när det gäller marknadsföring och företagsutveckling. Det är svenska folkets röst. Hittar man en enda blogg med negativ kritik på så finns det fler som tycker samma sak, jag lovar, och därmed också ett nytt mål för företaget att kämpa mot.

Minusgrader, dimma, kolsvart mörker, inte en levande själ i rörelse, alla dessa måsten som helt plötsligt bara är där. Nää vad less jag blir. Kan man inte bara få gå i ide under de mörka månaderna....? Skulle passa mig utmärkt. Jag kanske ser ut som en människa, men innanför fasaden känner jag mig som en stor o lurvig nallebjörn som bara väntar på att få kura ihop sig och inte kliva upp förrän i mars....

Idag SKA jag gå till jobbet. Nu är det slut på PRO:andet. Inga mer lathetsfasoner som inkluderar bilar....

Helgen var riktigt tung på flera plan. Hm "någon" gav visst igen för mitt tidigare inlägg om hur ofarligt influensavaccinet var. Feberfrossa, svullnad, ömhet och huvudvärk var de biverkningar som till slut gav sig tillkänna. Men nu är jag på bättringsvägen igen! Tycker fortfarande att det är värt det...

Idag blir det namnsdagskalas för min far. Blir supermysigt! Knepet är bara att hitta den perfekta namnsdagspresenten. Yes, i min familj köper vi presenter till varandra på namnsdagen. Fira det som firas kan! Det är ett utmärkt tillfälle att träffas och visa lite extra uppskattning...

Här är "hemma"!

   Det är en mycket stolt tjej som skriver nu. Jag är vaccinerad och fixade det kanonbra! Har inte insjuknat i svininfluensan heller eller fallit pladansk stendöd ner på golvet pga kvicksilvret. Verkar hoppfullt.

Sitter och kollar på gamla kort. Har jag berättat att jag hade en åsna tidigare i mitt liv? Inte? Jag hade en åsna i mitt tidigare liv! En alldeles riktig! En Rosa......

Bifogar ett bildbevis....

Usch, usch usch!

Idag SKA jag vaccinera mig mot svininfluensan (även om jag absolut inte känner för det). Kl 13-16 är det drop-in. Jag ser framför mig hur parkeringsplatserna är mer än knökfulla och hur massor av folk bildar enromt långa köer som sträcker sig långt utanför sjukhusets dörrar. En evig väntan med andra ord.

Dessutom kommer det att vara massor av ytliga bekantskaper, folk man har träffat på en eller två gånger för länge sen genom jobbet men inte kan placera eller komma på namnet på. Bah!

Hrm att ta ställning till vaccinationen var allt annat än lätt. Jag tillhör den målgrupp som löper stor risk att bli väldigt sjuk. Samtidigt så känner jag att 2 v förkylning (vilket det förmodligen skulle resultera i) inte är hela världen. Jag tvivlar inte det minsta på att jag skulle palla det.

Det som ändå får mig att tacka ja är det faktum att jag tillbringar mer tid med människor i riskgrupperna än vad jag tillbringar hemma i vaket tillstånd. Det här är alltså mer en välgörenhetsaktion för att rädda någon annan än ett agerande för att skydda mig själv.

Varför är det totalt omöjligt att ta sovmorgon när man har bestämt sig för att man får och behöver det?! Det är det som är frågan.......

Det är iaf ett faktum. Så fungerar jag. Nästa gång jag är ledig en helg ska jag prova att intala mig själv att "imorgon SKA jag gå upp kl 6 och INTE ta sovmorgon!"

Idag blir det vaccination mot svininfluensan. Sjukt nervös! Tycker att man borde få hederspris om man utsätter sig för såna här otäcka saker för andra människors skull!