...på torget. Jag är såklart inte med men sitter hemma och skrattar åt att porslinet studsar upp och ner på bordet och att tv-bilden störs av den dånande basen. Man skulle kunna tro att öltältet och trubaduren står i mitt vardagsrum.

Alla som vill ha de bästa platserna är välkommna!

Jag hade sett fram emot en solig semester. Nån hade visst andra planer. Redan före läggdags igår drog åskan igång och mullrade. Kl 4 vaknade jag med ett ryck av att det blev läskigt tyst. Självklart hade åskan slagit ut strömmen i hela staden. Turen fortsatte då jag för första ggn på ett år hade lyckats peta ur linserna igår kväll. Jag ser sämre än en blind höna utan linser i dagsljus. Jag ser inget alls i mörkret. Efter att ha tassat runt några varv i blindo i lägenheten och konstaterat att jag faktiskt varken kan "laga" elnätet lokalisera mina glasögon så gick jag och la mig igen. När jag vaknade före 7 åskade det fortfarande lika mycket och regnet vräkte fortfarande ner. 

Det är underbart med semester!

Jag hade sett fram emot en solig semester. Nån hade visst andra planer. Redan före läggdags igår drog åskan igång och mullrade. Kl 4 vaknade jag med ett ryck av att det blev läskigt tyst. Självklart hade åskan slagit ut strömmen i hela staden. Turen fortsatte då jag för första ggn på ett år hade lyckats peta ur linserna igår kväll. Jag ser sämre än en blind höna utan linser i dagsljus. Jag ser inget alls i mörkret. Efter att ha tassat runt några varv i blindo i lägenheten och konstaterat att jag faktiskt varken kan "laga" elnätet lokalisera mina glasögon så gick jag och la mig igen. När jag vaknade före 7 åskade det fortfarande lika mycket och regnet vräkte fortfarande ner. 

Det är underbart med semester!

Phu! Jag trodde att tiden hade stannat. Det verkade aldrig hända, men så idag äntligen så började min semester! 5 veckors slappande är härmed invigt!

Precis som alla finare invigningar serveras det bubbel, fast på den här blev det chaufförsbubbel. Jag har invigt min nya sodastream. Jag undrar om översättningen i manualen är konstig eller om det är jag som är konstig. "Tryck ner kolsyreknappen och invänta ett svagt brummande ljud".

Ehhh what?! Nog för att den gav ifrån sig nåt öronbedövande läskigt ljud men inte sjutton var det något "svagt brummande". Brummande låter som något gulligt. Det här ljudet var allt annat än just det. Det var snarare ett "lägga benen på ryggen och krypa in under sängen ljud".

Jag brukar skoja om en lista med personer jag skulle vilja ta ett snack med innan jag dör för att reda ut några av mina funderingar. Författaren till sodastream-manualen har helt klart kvalificerat sig....

Jag går i kameratankar. Nu pratar vi inte om en vanlig digitalkamera utan en riktig systemkamera. Jag har absolut inga erfarenheter alls av sådana utan är mer än nybörjare. Däremot tror jag att  jag skulle tycka att det vore himla kul att hobbyfota lite.

Jag undrar nu helt enkelt vilken kamera jag borde satsa på som förstakamera? Vad är viktigt att titta på när jag väljer i kameradjungeln? Alla tips mottages tacksamt!

...utan familj och vänner?

Förmodligen trist och långtråkigt. Garanterat innehållslöst och helt tomt på skratt och värme. Familjen är helt klart det som gör livet värt att leva!

Jag undrar hur många...(ja vadå? Timmar, Veckor, Månader, År?)..den genomsnittliga svensken lägger ner under sin livstid på att vänta. Förmodligen handlar det om dagar, veckor. Vilket enormt slöseri det måste vara. Om man slapp denna ständiga och ofrivilliga väntan som poppar upp när man minst anar det så kanske man faktiskt skulle ha hunnit med allt man hade tänkt hinna med under sitt liv. Skulle man kunna stämma nån för stöld? Frihetsberövande? Hur många veckor, dagar, månader, år skulle det krävas som kompensation för att få tillbaka tid motsvarande den man gått miste om? Hur skulle man isåfall kunna utnyttja all den tiden utan att slösa bort även den på att vänta?

Jag tillhör dom som drabbats av ett genetiskt fel. Jag fick aldrig något tålamod. Jag skulle nästan villa klassa det som ett socialt handikapp faktiskt. Hela livet passerar och jag förväntas stå där som den svenska jag och inte sticka ut eller göra något väsen av mig. Jag har inga problem med att vänta. Problemet ligger i att jag själv vill avgöra när och på vad jag tycker att det är värt att vänta. På nåt vis så är livet min resa. Jag vill inte vara tjejen som står på perrongen och ser tåget susa förbi.

Det finns triljoner "väntor" varenda dag. Jag tappar massor av tid som skulle kunna användas på något vettigare sätt, kanske genom att författa  ett oerhört allvarligt och meningsfullt blogginlägg?

 ;-P