Var det någon som såg årets upplaga av cancergalan och inslaget om Edvin Berg? Vilken hjälte och vilken idol!
Hade jag nu kunnat länka en video så hade jag utan tvekan delat med mig av klippet från cancergalan där årets idoldeltagare slutförde låten som 18-åriga Edvin började spela in till sin flickvän men aldrig hann slutföra innan cancern tog hans liv. Låten heter I Will be here och alla intäkter som låten drar in på Spotify och iTunes går till Cancerfonden så gå in och lyssna och ladda ner! Låten är grym! Edvin är grym!

Ni harväl inte missat att rosa bandet-kampanjen pågår? Glöm inte att skänka en slant och bidra till det fortsatta arbetet med att bekämpa cancern.

Själv har jag flera av mina nära och kära som har drabbats. 2 av dessa finns inte längre bland oss vilket är åt helvete fel. Forskningen går framåt med hjälp av alla gåvor. Gå in på cancerfondens hemsida du också och hjälp till att bekämpa cancer!

Idag har jag ätit en bakelse i temat. Ett väldigt kreativt och fint initiativ av caféet. Just denna bakelse var en av min mormors absoluta favoritbakelser så till minne av min älskade mormor och för att stötta rosa bandet-kampanjen blev detta ett självklart val under dagens cafémys.

Mitt hår har gett upp. Igen. Och det är alldeles sant även den här gången även om det låter högst osannolikt. Alla som känner mig (mitt hår) vet att vi har ett trassligt (ha-ha) förflutet efter en färgningsincident. Det var därmed helt befogat att unna sig dessa underbara små flarror från Tigi Bed Head och förväntningarna är självklart på topp.

Andra köper kläder, handväskor och smycken när dom vill unna sig nåt. För mig är det hårvårdsprodukter som gäller. De får mig att känna mig fräch och ung.

Vissa dagar vaknar man och inser hur otroligt lyckligt lottad man är. Att få vakna nära denna fantastiska man som jag älskar mest av allt i livet är en fantastisk förmån. Att inse att just han är pusselbiten som gör mig hel eller snarare gör oss hela....

Kärleken är och kommer alltid att vara enorm!

Vad har ni för er ikväll?

Själv sitter jag, som så många kvällar förut, framför tv:n. Vissa kvällar tittar man, andra inte. Ikväll är en sån där kväll när sorlet är viktigare än innehållet och tankarna befinner sig flera mil bakom tv-skärmen. Jag har kommit på en sak, och jag gissar att det låter både ynkligt och banalt, men vet ni vad? Jag är inte odödlig (!?!) och det gör mig både frustrerad och skräckslagen.

Hittills har jag nog faktiskt trott det, eller åtminstone intalat mig det. På sistone har jag drabbats av en enorm rädsla inför framtiden, vilka vägar livet kommer att ta och framförallt under vilka omständigheter det kommer att sluta. En del har stora batterier som gör att klockan tickar länge, andras klockor slutar ticka betydligt snabbare. Alldeles för snabbt. Oavsett vilket sorts batteri min "klocka" har så tror jag aldrig att jag kommer att känna att det är okej eller ens acceptabelt.

Den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att försöka jaga tiden, eller åtminstone dra i handbromsen. Alla de där sakerna man vill se och uppleva, alla minnen man vill hinna samla ihop, alla människor man vill möta...alla saker man vill uppnå, dessa drömmar man vill förverkliga...

Och nej, jag är inte sjuk, har inte slagit i huvudet och jag har inte varit med om något katastrofalt. Det är bara ren och skär ångest inför dagen då allt tar slut. En slags åldersnoja deluxe....

Varje dag de två senaste veckorna har jag tittat på de färgglada träden och tänkt att idag är det den absolut finaste dagen den här hösten. Idag kände jag dock att det har vänt. Det var finare igår och nu är det bara att inse att löven snart är ett minne blott...

Fredagsmyset är ju som bekant obligatoriskt och här hemma i våran lilla mikrofamilj har det dragit igång rejält. Vi slår på stort med sambekväm runt köksbordet, självklart med en dator centralt placerad på bordet mellan oss, och årets första pepparkakor med grönmögelost på som tilltugg.

Varför pepparkakor kan man fråga sig när det är kanelbullens dag och allt? Jo helt enkelt för att kanelbulledegen envist vägrar jäsa. Jag tänker minsann inte vara sämre, så här sitter vi nu, degen och jag, och glor på varandra i väntan på att någon av oss ska ge upp....

Nu är det dags. Jag har hittills haft politisk fobi men just idag känner jag att jag har idéer nog att dra igång en egen valkampanj. Min största valfråga är förkortad arbetstid och enligt mina, självklart vetenskapligt förankrade (not), beräkningar skulle 6-timmarsdagar vara lagom för en heltidstjänst.

Till min stora förvåning när jag googlade det, så finns det redan på många arbetsplatser. De positiva effekterna verkar vara många. Bättre psykisk och fysisk hälsa, effektivare arbete, positivare företagsklimat, attraktivare arbetsplats, lättare att rekrytera personal, positivt ur ett marknadsföringsperspektiv är bara några. Ur ett arbetsmarknadsperspektiv skulle arbetslösheten med största sannolikhet sjunka och mindre attraktiva arbetsplatser skulle kunna göras betydligt mer attraktiva. För den enskilda arbetstagaren skulle större del av den vakna tiden kunna läggas på saker som gör livet värt att leva och som får oss att må bra, gör oss motiverade och får oss att prestera på jobbet.

Skulle det till och med kunna vara så att en 8-timmars arbetsdag på halvfart med fler och längre avbrott är dyrare för företaget än en 6-timmars arbetsdag med pigga och effektiva arbetstagare som vill och orkar ge allt på jobbet?

Tanken på att vara en plikttrogen arbetare under största delen av livet tills kroppen är utnött och sargad och därefter tvingas gå i pension i förtid, med en trött och trasig kropp och med väldigt små ekonomiska resurser som tack för lång och trogen tjänst är allt annat än lockande.

Jag säger inte att alla människor inom alla yrken nödvändigtvis ska arbeta 6-timmarsdagar. Jag menar bara att det borde vara mer utbrett och att fler arbetsgivare borde se vinsterna med förkortad arbetstid. Jag är för avskaffandet av en standard på en 8-timmarsarbetsdag. Olika yrken är olika krävande och jag anser att man åtminstone borde göra ett aktivt val av arbetsdagens längd utifrån en rad olika aspekter.