Eller alldeles för många att välja på? Skillnaden är marginell. Hur som helst så såg jag ett stjärnfall och hade chansen att önska mig nåt, drabbades av prestationsångest, kom inte på nåt och missade ögonblicket. Funderar på att revidera önskningstiden fortsättningsvis, självklart bara en önskning per stjärnfall som tidigare

... Vilket innebär nedräkning mot jul! Helt magiskt! I år tjuvstartar vi med julbestyren eftersom allting tar exakt 27 ggr längre tid med den lilla krambjörnen som hjälpreda. Hittills går just hjälpredandet sådär; vi samarbetar lite åt olika håll och det blir många avstickare. Att sätta upp en stjärna är ett heldagsprojekt minsann. Ett roligt sådant. Funderar starkt på att införskaffa mig en brutalful plastgran i år. Kombinationen äventyrslysten klätterapa och riktig gran går nog dessvärre inte ihop är jag rädd. Vi kommer ha barr överallt och eftersom dammsugaren är farlig så blir det lite svårt att... Ja ni fattar. Vi har känt lite på det men nä... Dålig ide!

Idag blev det en sväng på julmarknaden. Jättemysigt....tills det var dags för cafemys. Helt onödigt tyckte 33 envisa procent av familjen. Hoppas att någon uppskattade cirkusunderhållningen vi bjöd på. Riktigt klimatsmart faktiskt med barn, kaffekonsumtionen störtdyker. Fast miljövinsten äts såklart upp av fläckmedlet som går åt till att tvätta bort kaffefläckarna på mattan, soffan... Och gardinerna.
Bästa bantningskuren ever är för övrigt att skaffa en liten knatte; så fort man börjar slamra i porslinet är det som om jorden håller på att gå under. Inte hans grej riktigt. Ska ställa upp i vm i snabbätande nästa gång det går av stapeln, tror mig vara en god kandidat för guldmedaljen.

Ikväll har vi lekt med en burk från ett stapeltorn och en tom hushållspappersrulle och skrattat som bara den. Bara att inse att tomten har missbedömt nivån på julklapparna. Han hade lika gärna kunnat slå in diverse slevar och schampoflaskor och lyckan hade varit total. Eller satsat på mjuka klappar. Hur fort kan ett barn växa egentligen? Börjar tro att han har giraffgener. Vinteroveraller är för liten redan efter 2 användningar.

Vad mer? Hm det är körförbud på bilen....visst. Tur i oturen att vi kom på det först efter att vi hade åkt bil klart så man slapp ha ågren över det. Väljer att känna mig lite busig istället.

01.49 redan?! Dags att avrunda. Natten som var var det visst allmän uppstigning 04.00 Hua!
God natt!

Idag har väl inte riktigt allt gått som vi tänkt oss. Vi har:

- sprungit omkring i lägenheten och ägnat oss åt skrikprevention och ätit frulle samtidigt. Bästa starten på dagen när blodsockret är i botten

- hunnit träna på att "klappa fint" med jämnåriga polare vilket resulterade i en lång reva i pannan

- gått i närkamp med en brio-skallra och slagit hål på läppen första ggn. Panik när hela min tröja blev täckt av blod

- ägnat oss åt att prova nya metoder för att lära oss äta. Just köttfärssås i kombination med att ära själv kanske inte var det mest taktiska valet. Det blev dusch av både barn, mamma och matstol samt sanering av halva lägenheten.

- lyckats med konststycket att 5 min före läggning kissa i prick på mamma från topp till tå. Man vet att dagens energidos är slut när man funderar på om man ens behöver byta kläder eller om bebiskiss är en förmildrande omständighet

- lyckats bita mamma i bröstet precis när John blund hade kommit. Kast med liten bebis blev det. Det är omöjligt att inte reflexmässigt flyga en meter rakt upp i luften när det känns som man just fått ena bröstvårtan amputerad

Nu kan väl inget mer gå fel.,. Hoppas jag

Ligger i skrivandets stund nerbäddad i en säng som inte alls är lika skön som min och har hemlängtan. Semester är överskattat. Tacka ver jag hemmets lugna vrå

Denna avsaknad av sömn alltså. Vad ska man säga? Knepigt värre. Ännu knepigare blir det när övertröttheten infinner sig redan när vi kliver ur sängen. Halvdöd mamma och missnöjd övertrött unge är ingen bra start på dagen. Det börjar märkas så väl nu att även sonen lider av våra dåliga nätter. Tänk om man kunde trolla lite med knäna, våran tillvaro skulle förändras radikalt med lite bättre nattsömn. Ingen ide att ödsla energi på något som jag inte kan råda över men det är svårt att låta bli.

Efter dagens läkarbesök har vi fått rådet att utesluta mjölkprotein. Det är då man borde tänka stackars barn men det är totalt omöjligt att inte tänka ännu lite mer på den stackars mamman. Barnet är lyckligt ovetande om vad han missar och jag gissar att han inte kommer att se några bekymmer med handlingarna framöver. Mamman däremot ska avvänjas från livets alla ätbara guldkanter, tvingas se ut som en innehållsförteckningsnörd på Ica och kommer att behöva tänka om helt när det gäller de gastronomiska upplevelserna här hemma. Ligger i sängen och känner abstinensen komma smygande redan innan jag har uteslutit något. Funderar starkt på att kliva upp när övriga familjen sover och baka en kladdkaka att avnjuta alldeles på egen hand tillsammans med ett stort glas iskall mjölk, en skål ranch-chips, en kanelbulle och ett paket glass. Lite som den sista måltiden fast som lightversion.

Idag har vi dessutom varit på vår första dagisfotografering (dagis,dagis,dagis!!!) Efter en evighetslång väntan bestämde sig lilleman för att ta en tupplur precis när fotograferingen skulle ske så det var bara att vända på klacken och gå hem igen utan foton. Oklart om det var fotograferingen eller tuppluren som inträffade vid fel tidpunkt men snacka om att bli snuvad på konfekten. Och i den ljudnivån. Jag som hade låtsas tycka att ljudnivån var helt okej i två timmar fast öronen höll på att trilla av. Kan man förresten ge bort tomma fotoramar i julklapp? Eller kanske skriva ut en liten lapp att sätta i "här var det meningen att det skulle sitta ett foto på barnbarnet men på grund av en oläglig tupplur är leveransen av fotot försenat ett år"

Idag var planen att busa av oss på biblioteket (känner ett stort ansvar att bidra med lite kulturella inslag i uppfostran) samt mata ankorna i ån (för det är tydligen också obligatoriskt att göra som barn). Inte så stora förpliktelser kan tyckas på ett dygn som har 24 timmar men inte sjutton lyckades vi pricka in en enda av aktiviteterna. Istället prioriterade vi sömn, dammsugarterapi, smaksensationer och träning. Just nu är det 3 meter ålning, kast med liten Studsboll och ställa-sig-upp-och-sätta-sig-ner-igen-så-fort-man-kan som gäller i träningsväg. Mamman ska önska sig knäskydd i julklapp om inte knäna har vant sig till jul.

Gällande dammsugaren så är den årets leksak när den är tyst men så fort den ger ifrån sig minsta lilla brum så börjar benen skaka och underläppen att darra. Är inte riktigt säker på hur jag ställer mig i frågan; provocera och öva eller se det som en god ursäkt till att inte dammsuga. Hårtorkar, borrmaskiner och elvispar går tydligen också under kategorin dammsugare. Eller också räknas dammsugaren som hårfön modell xl. Hur som helst använder man varken det ena eller det andra i onödan just nu.

På matfronten står det totalt stilla. Mammas mat är äcklig. Kan trösta mig med att precis allt är äckligt. Kylskåpet har dock blivit väldigt intressant på sistone och idag klurade jag ut varför. Våran lilla busunge har listat ut att saftflaskorna som förvaras på lagom snohöjd i kylskåpsdörren har saftspill på utsidan av flaskan vid korken. Mums tycker mini. Är det politiskt korrekt att introducera saft och bullar före torsk och potatis tror ni? Verkar betydligt lättare iallafall och nåt måste man ju ha att ta till om barnvakten ska kunna utfodra och hålla någon slags okej ljudnivå när mamman är på vift.

Så var det lördag igen, även om den i skrivande stund lider mot sitt slut. Nuförtiden ödslar jag ingen onödig energi på att hålla reda på världsliga ting så som veckodagar och veckonumner. Jag och våran fantastiske lille son kör lördagsmys hela veckorna. Jag har nog aldrig känt mig så hel som jag gör nu under mammaledigheten. Mammarollen känns verkligen som den pusselbit jag har saknat. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som får äran att vara mamma till denna lilla underbaring. Hur fel det än kan bli ibland så tittar han beundransvärt på mig med sina glittrande små ögon och tycker att jag är den bästa, coolaste, roligaste, mest kramgoa mamman i heela världen. Till och med när jag har en kass dag på "jobbet" där allt går snett så ser han på mig som om jag har presterat nya toppresultat. I vilket annat yrke slår man nya rekord varje dag och blir lika mycket bekräftad i sin yrkesroll. När annars i livet blir man lika överöst med bekräftelse som person? Jag njuter av varje sekund. Just här, just nu är livet så perfekt det nånsin kan bli.