Idag känner jag för att dela ut en guldstjärna till alla där ute som lider av brist på ansvarsförmåga. Tänk vad bra att ni finns så att vi som tar vårat ansvar har något att fylla ut våran tid med. Tänk vilken insats ni gör för det moderna slit- och slängsamhälle vi lever i. Genom att prioritera vad alla andras löner ska gå till så slipper den ansvarstagande delen av befolkningen ens överväga en massa onödiga inköp. Det måste kännas skönt att veta att man har levt och verkligen dragit sitt strå till stacken och bidragit till en positiv samhällsutveckling. Tänk vad många arbetstillfällen ni skapar i dessa kristider.

Hur skulle världen se ut utan Er?!

Det vanligaste scenariot är nog helt klart att man vill fly arbetslivet och lääängtar tills helgen kommer så man slipper alla måsten. I mitt liv är det precis tvärt om. Gud, vad skönt med en ny arbetsvecka så att jag slipper allt på hemmaplan och får mitt sociala behov mättat igen. Jobbet är inte så dumt iallafall även om jag önskar att det var bättre status och mer betalt.

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.

Nalle Puh - A.A Milne

dammsuga bilen, städa garderoberna, shoppa, skrapa klart fönstrena, kitta fönster, klippa häcken, städa upp i trädgården, tvätta bilen, handla mat, fylla på spolarvätska, tvätta, diska, sota skorstenen, titta på mina inspelade avsnitt av alla heminrednings/byggprogram på tv, laga god mat, sova länge, köpa målarfärg, fixa en tegelpanna, köpa hobbymaterial, duscha, boka klipptid......

..... Bara några av grejerna jag skulle ha gjort. Istället blev det:

hemmaspa, shoppingtur, byta jord i rabbaterna, gödlsa, plantera perenner, Vattna blommorna med vattenkanna och pumpbrunn, tvätta trädgårdsmöblerna med algmedel efter alla konstens regler, slipa desamma med slipmaskin och olja in, städa stugan invändigt, bli myggbiten på minst 75% av kroppen, titta på fönstrena och konstatera att de inte kommer bli målade idag, köpa färg, hem och slipa rören i badrummet, tvätta desamma och börja måla med mikroskopisk pensel, blixtutryckning till västerås och ToysRus, Köra för fort på 50-väg mitt framför en kamera, Äta två tuggor mat och dricka ett halvt glas vatten, sätta igång en film och krypa ner i soffan....

....ZZZZzzzzz (????)

Sen då? Stupa?

Det finns inget som jag avskyr mer än att vänta. Spelar ingen roll vilken situation det är. Det kan vara väntrummet hos tandläkaren eller kön på ICA. Just nu är det träningsresultat som ligger närmast till hand. Vem har bestämt att allt ska gå i slow motion?! Jäkla cykel! Undrar hur länge jag måste stå ut innan det går lättare och är kul?! Allt är ju inte kul. Allt kan nog inte ens bli kul. Hm det får jag väl aldrig veta om jag inte går in med inställningen om att det ska vara kul...... (fan ellinor, var inte så jäkla positiv)

Jag äger en träningscykel. Det är inte samma sak som att bruka densamma. Vadå?! Måste man använda den för o bli vältrimmad?! Trodde det räckte med att äga den. Hm, uppkörd I guess!

Well, jag har faktiskt provat den nu. 2 * 10 minuter. Inte mkt att skryta om va?! Men 20 min är bättre än ingenting.... Eller? Vem vet, kanske kommer det en badsäsong nästa år också?! Hm inför nästa pass känner jag bara blä! Jag höll nyss på att få en hjärtinfarkt. (hypokondrivarning) Nä nu jäklar! Skärpning!

Idag är jag ledig och vädret är typsikt svenskt. (tänker inte dra den tankevurpan en gång till). Jag är förståss ledig. Det är självklart hela orsaken till vädret. Jag kommer vara precis lika urblekt under nästa semesterperiod som jag var i april. Det verkar vara så att den sommar man vill se är över. MEN idag är det alldeles perfekt väder (trots allt gnäll). Att vara ledig under en regnig dag i Juli innebär ju att man få slappa i soffan hela dagen framför någon bra film?! Eller hur?!  

Jag har ett kul uttryck som jag måste delge er. Det lyder "Rätt vad det regnar så kommer det en skur". Alldeles nyss var det ett sånt ögonblick då det uttrycket passade perfekt!

Igår kväll var jag superhurtig. Det blev 2,5 timme prommenad i skogen. Supermysigt men jag måste erkänna att mina fotsulor ber om att få ligga på soffan idag. Gick ut till mälaren och satt på bryggan och tittade på solnedgången. Sen gick jag hem igen. (kvalitetstid på hög nivå) Promenad måste vara världens bästa hjärnrensare. Igår var det mycket som behövdes sorteras. Det är bara att gilla läget och trava på tills hjärnan är sorterad igen. Ni skulle se vilken dunderordning som råder där idag. Finns inte en pinal på "golvet". Röran hänger nu prydligt på sina små galgar eller är nervikta i byrålådorna sorterade efter färg och mönster. Nu skulle jag kunna slå hela bloggvärlden med häpnad om jag bara hade lyckats fånga det i en tydlig "före-& efter-bild". Av någon anledning misslyckades det dock *skratt*

*suddar febrilt*

*funderar på vad man får skriva och inte skriva*

Sanningen är den att idag är det en sån där dag när jag önskar att jag kunde säga upp mig från mitt liv och satsa på ett annat. Orsak? Det beror iallfall inte på klimathotet. Min avsikt är att vara snäll och trevlig och tillmötesgående på alla plan i livet. Konsekvenserna är trots det inte alltid positiva. (det hade väl varit för enkelt?!)

 Det där med att vara mot andra som man själv vill bli behandlad är lika mycket saga som den om snövit och de sju dvärgarna. Åtminstone kan man fortsätta att drömma om förändringar i motpartens beteende.