Fy tusan vilken fantastisk sommar jag hade! En sån där sommar som kommer att etsa sig fast i minnet för evigt.

Här förmodligen en av de vackraste platserna på jorden, klädesholmen. Oturistigt, peace and quiet och alldeles alldeles underbart!

(Är medveten om att bilderna blir gigantiska men jag har lösningen: skaffa en smartphone! Lovar att den kommer att se mindre ut)

Knappast krav med tanke på alla avgaser med mer närproducerade går knappast att få! Skörden från våra bebisar på balkongen. Goda som sjutton! Man undrar helt plötsligt var dom har gjort av den röda färgen på körsbärstomaterna i affären....

Blir alldeles varm i hjärtat när jag efter 2 månaders frånvaro kliver in här och inser att ni fortfarande knappar in på min blogg och hoppas på att det ska stå något nytt. Tack!

Ännu en semester har passerat och skrivlusten har helt enkelt inte funnits där. Är trots det inte helt nollställd på bloggfronten; jag följer mina favoritbloggar med spänning varje dag och landar i den där behagliga känslan av att inse att vi alla är ganska lika i grunden...

Ikväll väntar ett spännande möte med facket som förhoppningsvis kommer att räta ut en del frågetecken....

Visst är det fantastiskt med sol och värme?! Nu är semestern inom räckhåll och nedräkningen har börjat. Snart skall batterierna laddas och energin flöda.

[Bild]

Igår besökte vi ett av Stockholms alla smultronställen, fåfängan. Med sin fantastiska utsikt är stället helt klart värt ett besök även om personalen verkade rätt trötta på sina jobb och menyn ganska gles. Synd på ett så fantastiskt läge. Trots det är fåfängan värd ett besök. För den som vill passar sig berget utanför området perfekt för en romantisk picknick.

Hur lång tid kan det egentligen ta att renovera 80 kvadratmeter?
Här har man jobbat heela helgen och sett fram emot en välförtjänt sovmorgon och så drar den där förbaskade borrmaskinen i sovrumstaket igång klockan 7?! Jag hoppas verkligen att det blir kanonfint och att det är värt det...

Angående halsen så kan jag låta meddela att den sitter kvar mellan axlarna och hakan och att det inte alls var hypokondri utan en allergisk reaktion på alla dessa skit-ämnen som dom stoppar i maten.

Idag blir det lunch på stan med min kära sambo som har varit bortrest över helgen (en hel evighet med andra ord), så jag beställer sol till om ett par timmar.

Ikväll spelar min hypokondri mig ett spratt och håller mig vaken!
Oavsett symtom så får man samma svar om man googlar. Man är dödssjuk och ska uppsöka läkare omedelbart! Det måste vara inlagt i Googles sökoptimering...precis det svaret fick jag idag eller möjligen panikångest. Eller hur?! Jag har inte panikångest och jag är inte dödssjuk. Däremot har jag för trång hals, svårt att svälja, halsbränna och en"klump-känsla". Helt vanliga symtom som varannan svensk springer runt med....

Ikväll har jag visat prov på mina odlingskunskaper då jag har gjort konstgjord andning på ett par manodepressiva tomatplantor. Jag gillar skarpt trädgårdspyssel, det är inte där skon klämmer, jag har bara ingen medfödd talang för det. Tomatplantorna är dessutom uppdrivna från frön och jag har fått dom i present. Jag känner med andra ord att ett tungt ansvar vilar på mina axlar och att mina tomater måste bli de grymmaste och godaste i hela staden. Jag fick noggranna instruktioner om hur de skulle skötas; mycket sol, skyddat läge och mycket koskit. Vad jag däremot inte fick veta var att stammen går av om man inte binder upp dom på blompinnar. Äger jag några blompinnar? Självklart inte, men jag tycker att jag lyckades ganska bra ändå!

Om det är gardinstänger jag har tryckt ner i krukorna? Oh yes!