Londons nattliv något kvarter ifrån picadilly. Helt galet mkt folk!

Vem kör egentligen? Inte är det vi iallafall. Att åka längst fram på övervåningen i en dubbeldäckare är inget för den som har stort kontrollbehov. Man vill gärna hjälpa till att gasa och bromsa lite...

Vem hade trott att china fanns i London?

Om man tycker att utelivet i Stockholm är bra har man aldrig upplevt London! Så mycket folk och rörelse! Helt fantastiskt!

Ikväll har vi utforskat områdena kring China town, Soho samt piccadilly. Vem hade anat att china fanns i London? Och vem hade anat att de snuskigare kvarteren fanns i Soho. Som grädden på moset efter en lyckad kväll valde vi det klassiska fortskaffningsmedlet hem, dubbeldäckare. Gissa om lyckan var total när jag fick sitta längst upp, längst fram?!

Nu är fötterna trötta och det är bedtime. Imorgon väntar towern och mycket mycket mer....

Idag har jag alltså flugit till London. Har inte hunnit se så mycket ännu men en del saker har jag lärt mig; att resa är ingen semester, det verkar bara vara vi som har ovala toasitsar, i London existerar inga duntäcken (men däremot 278 543 (exakt) taxibilar och vem blir varm av det?) samt att landningar kan vara turbulenta (speciellt och det är air baltic man flyger med).

Vi mår bra och har hälsan. Vi är även mätta och belåtna efter en typiskt engelsk middag, pasta carbonara. (?!)

07.15 är det avfärd. Vanlig jobb-tid med andra ord men med en mer exotisk destination. Ikväll har vi haft genomgång av helgens planering samt lagt upp schemat för toa-tider imorgon bitti. Jisses! All denna planering är verkligen inte "jag". Jag som trivs att tomta runt och göra det jag känner för just då, ta långa sovmornar och cafémysa i en halv evighet. Att uppleva saker för mig är något helt annat än att pricka av kända sevärdheter på en lista, så det här blir en ny erfarenhet.

Ikväll har jag lärt mig att någon (förmodligen en man) har bestämt att handbagage bara får väga 8 kg. Det är ju mindre än vad min hårfön och nässesär väger tillsammans?! Att bara ta med en av dessa är såklart inget alternativ så imorgon blir det till att packa om. Urdum regel! Måtten på väskan kunde väl ha räckt? Sedan hur skicklig packare man är och hur många hårfönar man lyckas pressa ner tycker jag att dom (han) borde ge sjutton i....

Den där årliga stugsemestern i Dalarna med familjen när jag var liten känns helt plötsligt underbart okomplicerad även om jag inser att det inte är jämförbart.

Nu är det bäst att sova så jag jag inte riskerar att missa "min" tid i badrummet imorgon bitti.

Sov gott!

Jag älskar programmet veckans brott! Inte så mycket för programiden i sig utan för att Leif GW är underhållande i sig själv. Programledaren försöker och försöker att styra honom genom programmets punkter och hålltider men han kör ändå alltid sitt eget race. Dessutom kan han inte låta bli att peta på sina glasögon som han maniskt flyttar mellan näsan och huvudet. Om man en gång har lagt märke till detta inser man komiken i det, det sker konstant under hela programmet. I dagens Aftonbladet fanns det till och med en artikel i ämnet. Riktigt så intresserad har jag aldrig varit men tydligen så finns det folk som för statistik över antalet gånger glasögonen förflyttats. Nåväl, roligt att fler än jag har lagt märke till hans karaktäristiska handlingar.

Det ÄR skillnad på kvinnor och män, på många sätt. Det är helt uppenbart att det gäller packning. Jag har packat allt jag kan packa, hunnit planera hur vi smidigast ska packa för att slippa packa om tidigt på morgonen och löst en massa andra praktiska frågor. Jag blir lugn av att ha läget under kontroll. Min sambo däremot har inte ens lyft rumpan från soffan än (och verkar inte ha några planer på det heller) än mindre börjat packa. Gissa vem som kommer att packa i vild förtvivlan medan jag sitter i bilen och gasar och skickar frustrerade sms?!

Jag har lite svårt för att sova borta. Inte för att kontrollbehovet tar över eller för att det är utanför komfortzonen utan för att jag helt enkelt inte vill dela döda hudceller och kvalster med andra. Det värsta som skulle hända under resan är att komma fram till ett sunkigt hotellrum med ofräsch säng. Då lovar jag att jag kommer att gråta en skvätt. Planer har funnits på att packa ner täcke och kudde men jag tror inte att det skulle vara varken politiskt korrekt eller speciellt praktiskt. (Kom ihåg att jag skrev det här om jag blir sjuk ;0) )

Hur sjutton ska man kunna skatta sina egna prestationer? Och i förhållande till vadå? Hur man presterar idag i jämförelse med igår? I förhållande till grannen kanske? Vad är förresten en bra prestation? Bra prestation utifrån vems perspektiv? Vems tolkning gäller?

Ibland önskar jag att jag hade satsat på en karriär som höjdhoppare. Tänk vad simpelt det hade kunnat vara att mäta prestationerna då. "Nä, idag gjorde du ett uselt jobb. Hela 2 cm sämre än igår". Eller "Grymt jobbat! Idag är du 1 cm bättre än igår!"
Konkret som bara den!

Idag var jag nog 2 cm sämre i höjdhoppsmått prestationsmässigt än igår. Igår lyckades jag prestera en promenad efter jobbet. Det måste ha varit värt ett par cm...

Passet har äntligen kommit fram från sitt gömställe. Två arbetspass kvar sen flaxar vi iväg på våran minisemester. Packlistan är skriven (förstås) och väskan redo att packas. Väl framme i London gäller det att få ut maximalt av de få dagar vi ska vara där. På planeringen finns towern, London eye och en hel drös med vaxdockor. Dessutom ska det shoppas och avnjutas afternoon Tea. Alla förslag på vad man inte får missa under en helg i London tas tacksamt emot!