Insåg precis att jag inte har skrivit något alls på en hel månad. Jag har ingen ursäkt mer än att motivationen att skriva har lyst med sin frånvaro.

Det har inte hänt så mycket under den här månaden faktiskt. Dagarna har kantats av jobb, träning och vardag. Varken mer eller mindre...

Just nu känns vardagen, trots solen som skiner och fåglarna som kvittrar, grå eller åtminstone beige. Den känns alldaglig och förutsägbar. Det händer inga katastrofer men inte heller något helt fantastiskt....Livet bara är...jag likaså....

Nu är det dags att brumma till jobbet!

Have A Nice Day!