Jag undrar hur många...(ja vadå? Timmar, Veckor, Månader, År?)..den genomsnittliga svensken lägger ner under sin livstid på att vänta. Förmodligen handlar det om dagar, veckor. Vilket enormt slöseri det måste vara. Om man slapp denna ständiga och ofrivilliga väntan som poppar upp när man minst anar det så kanske man faktiskt skulle ha hunnit med allt man hade tänkt hinna med under sitt liv. Skulle man kunna stämma nån för stöld? Frihetsberövande? Hur många veckor, dagar, månader, år skulle det krävas som kompensation för att få tillbaka tid motsvarande den man gått miste om? Hur skulle man isåfall kunna utnyttja all den tiden utan att slösa bort även den på att vänta?

Jag tillhör dom som drabbats av ett genetiskt fel. Jag fick aldrig något tålamod. Jag skulle nästan villa klassa det som ett socialt handikapp faktiskt. Hela livet passerar och jag förväntas stå där som den svenska jag och inte sticka ut eller göra något väsen av mig. Jag har inga problem med att vänta. Problemet ligger i att jag själv vill avgöra när och på vad jag tycker att det är värt att vänta. På nåt vis så är livet min resa. Jag vill inte vara tjejen som står på perrongen och ser tåget susa förbi.

Det finns triljoner "väntor" varenda dag. Jag tappar massor av tid som skulle kunna användas på något vettigare sätt, kanske genom att författa  ett oerhört allvarligt och meningsfullt blogginlägg?

 ;-P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller alldeles för många att välja på? Skillnaden är marginell. Hur som helst så såg jag ett stjärnfall och hade chansen att önska mig nåt, drabbades av prestationsångest, kom inte på nåt och missade ögonblicket. Funderar på att revidera önskningstid...

... Vilket innebär nedräkning mot jul! Helt magiskt! I år tjuvstartar vi med julbestyren eftersom allting tar exakt 27 ggr längre tid med den lilla krambjörnen som hjälpreda. Hittills går just hjälpredandet sådär; vi samarbetar lite åt olika håll och...

Idag har väl inte riktigt allt gått som vi tänkt oss. Vi har: - sprungit omkring i lägenheten och ägnat oss åt skrikprevention och ätit frulle samtidigt. Bästa starten på dagen när blodsockret är i botten - hunnit träna på att "klappa fint" med...

Ligger i skrivandets stund nerbäddad i en säng som inte alls är lika skön som min och har hemlängtan. Semester är överskattat. Tacka ver jag hemmets lugna vrå ...

Denna avsaknad av sömn alltså. Vad ska man säga? Knepigt värre. Ännu knepigare blir det när övertröttheten infinner sig redan när vi kliver ur sängen. Halvdöd mamma och missnöjd övertrött unge är ingen bra start på dagen. Det börjar märkas så väl nu ...