Direktlänk till inlägg 30 september 2009
Tänk vad livet blir tråkigt om man är en tråkig och negativ person med mungiporna ner i golvet. De senaste dagarna har präglats av umgänge med personer från den personkretsen. Folk som skäller så fort de får chansen, folk som försöker få andra att göra saker åt dem, folk som ljuger och baktalar, folk som tycker att allt är någon annans fel......
Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad man vinner på ett sådant beteende? Jag kan inte tänka mig att man känner sig älskad. Man lär ju knappast få några fördelar eller bli ihågkommen för något annat än just det faktum att man är sur och vresig. INGEN lär prata med en av ren vilja utan bara på grund av att det inte går att undvika.
Folk hade gärna fått bete sig precis som de vill för mig OM det inte vore för det faktum att humör smittar. Jag är less på sura människor som försöker sudda bort mitt leende. Jag tror faktiskt att dessa människor, förutom att förpesta andras tillvaro, går miste om en stor del av livet. Och en hemlis??? Det absolut bästa sättet, enligt min mening, att få folk dit man vill är att vara trevlig, tillmötesgående och artig......
Eller alldeles för många att välja på? Skillnaden är marginell. Hur som helst så såg jag ett stjärnfall och hade chansen att önska mig nåt, drabbades av prestationsångest, kom inte på nåt och missade ögonblicket. Funderar på att revidera önskningstid...
... Vilket innebär nedräkning mot jul! Helt magiskt! I år tjuvstartar vi med julbestyren eftersom allting tar exakt 27 ggr längre tid med den lilla krambjörnen som hjälpreda. Hittills går just hjälpredandet sådär; vi samarbetar lite åt olika håll och...
Idag har väl inte riktigt allt gått som vi tänkt oss. Vi har: - sprungit omkring i lägenheten och ägnat oss åt skrikprevention och ätit frulle samtidigt. Bästa starten på dagen när blodsockret är i botten - hunnit träna på att "klappa fint" med...
Ligger i skrivandets stund nerbäddad i en säng som inte alls är lika skön som min och har hemlängtan. Semester är överskattat. Tacka ver jag hemmets lugna vrå ...
Denna avsaknad av sömn alltså. Vad ska man säga? Knepigt värre. Ännu knepigare blir det när övertröttheten infinner sig redan när vi kliver ur sängen. Halvdöd mamma och missnöjd övertrött unge är ingen bra start på dagen. Det börjar märkas så väl nu ...