Idag har jag njutit av dagen till 100%. Började dagen med att vara hurtig och städa. Tro det eller ej, men jag var på städhumör. Hann även med ett två och en halv timme lång visit hos frisören. Som vanligt så blev det blekta slingor. Slog däremot på stort och vågade mig på en lite sne lugg. Resultatet blev kanon! Men fy vilken hårdhänt frisör! Tur att det är ett år till nästa gång jag ska dit.....(går inte dit i onödan jag inte)

Promenerade därefter till bolaget. Som tur var fick jag visa leg. Hade blivit otroligt ilsken och sur annars! Dagens besök var mitt allra allra första sen jag blev "bolags-myndig". Det är säkert?! Säger en del om mina alkoholvanor! Tillhör en av de få som inte tycker att alkohol smakar gott och som står för den åsikten....

På eftermiddagen fick jag för mig att ta en promenad (nu när jag ändå är på G). Blev en promenad runt dyarna och till Haga slott. Promenaden tog precis 2 timmar. Låter kanske som en lång promenad, men solen sken och fåglarna kvittrade så tiden bara rusade iväg. Dessutom hinner man inte fundera på hur tråkigt det är när man ska balansera runt på en spång. Målet var att se vattnet, men motivatinen brast när jag hade gått bortåt i drygt en timme så jag vände. Fick iallafall se enköpingsån! Bara det! Utvärderingen efter 1/2 veckas promenad är att mina skor är värdelösa. Det är såna där vita pumaskor. Finns nog inte det minsta dämpning i botten på dom. Dom har ju trots allt ett fint märke! Med tanke på att frisören gick på närmare 1500 kronor så får jag nog dras med skavsår under trampdynorna åtminstone en månad till......

Väl hemma var det middagsdags. Fläskottlett och ungsstekt klyftpotatis och morötter blev det med kall sås. Supergott, men som vanligt får jag dåligt samvete av att äta. Och efter ätandet sätter sötsuget in, vilket ger mig ännu mer dåligt samvete utan att jag ens har tittat åt något sött. Ganska intressant att kosten och motionen hänger ihop. Jag har aldrig tagit beslutet att äta nyttigare bara för att jag ska börja röra på fötterna mer än mellan gasen och bromsen i bilen. Det är en sån där undermedveten sak som bara händer. Det borde ju räcka att äta lika som tidigare men röra sig mer, men det verkar finnas någon slags överdrivningsmekanism i hjärnan som drar på stort larm direk.

Förresten, hann dessutom med en jeansprovning imorse. Mina gamla jeans sitter nästan bra igen! Om jag går 1/2 vecka till så sitter dom nog perfekt. Det är många veckor till sommaren, så vid det laget har jag nog barnstorlekar på byxorna ;o) Hoppas kan man ju.......

Idag är det en ny och förändrad tjej som skriver inlägget. Förra gången jag skrev nämnde jag den stundande flytten samt mina ambitioner att bli superatletisk av att börja gå fram och tillbaka till jobbet. Båda punkterna kan nu bockas av.

I lördags åkte flyttlasset och jag. Min sambo har inte hjälpt till det minsta, vilket irriterar mig. Undrar om det beror på lathet eller helt enkelt ointresse? Har även hunnit flyttstäda skokartongen och lämnat ifrån mig nycklarna. Hyresvärden har inte hört av sig så jag tror minsann till och med att städningen var godkänd!

Nåväl, här sitter jag nu i mitt hav av flyttkartonger med diverse oviktiga och meningslösa tillhörigheter huller om buller. Vad sjutton ska man vara en sån hamster för?! Har även upptäckt vad svårt det är att veta vart man ska göra av utrangerade meningslösa prylar när man väl har bestämt sig för att de ska ut genom dörren och aldrig mer återvända. Källaren är ett lockande alternativ för allt som inte har en självklar placering i någon av containrarna på återbruket.

Känslan efter flytten är hemlängtan.... skulle vilja åka hem till min skokartong och slippa titta på havet av kartonger. Ingenting är som jag vilol ha den än i nya lägenheten och det är svårt att vara ledig när man är ledig. Hantverkarna är för övrigt inte klara med badrummet så när man minst anar det ränner de omkring här inne. *suck*

Dagens planer är iaf att gå på personalmöte på förmiddagen. Jag har tagit ledig på eftermiddagen och ska försöka förminska havet till åtminstone en sjö av kartonger. Undrar bara vart jag ska göra av allt jag packar upp?! Helt klart en brist på förvaringsmöbler..... hm.... får bli nästa mål, efter superatleten! (självklart ska jag gå till och från mötet idag)

När det gäller promenaderna till och från jobbet så tror jag att jag kan vänja mig. Dag ett startade jag 06.40 hemmifrån. Mkt tungt när jag vet att det tar max 5 min med bilen. Solen sken och jag tyckte att det var riktigt trevligt med en morgonpromenad i solen.... i ungefär 5 min. Tankar som sen dök upp var:

"Vad enkelt med gratis vardagsmotion fram och tillbaka från jobbet"

"kan man ha det bättre, en promenad i solen som start på morgonen?"

"det är vår i luften!!"

"gud var jobbigt att gå, hur orkar folk"

 "det här är ju inte så farligt, det här fixar du"

"Det här kommer aldrig gå"

"Vad det kommer kännas bra efteråt"

"Fan, hur långt är det egentligen?!"

"ska jag ge upp och hämta bilen?"

"JÄKLA SOLJÄKEL OCH BLÄNDAS!"

"SKA ALDRIG MER GÅ!!!"

"MINA HÄLAR GÖR ONT!!"

..................i ovanstående ordning. Bristande motivation med andra ord. Får nog "googla" ordet "motivation" vid senare tillfälle och se om jag kan hitta några bra tips. Det positiva är att jag nu har gått fyra turer mellan jobbet och bostaden, igår dessutom i spöregn och mörker. Jag märker att de positiva tankarna håller i sig längre och längre och de negativa blir allt färre. Hoppas och tror att de goda vinner över de onda! Känner mig dessutom finare....Om några dagar kan man nog använda det som motivation, känslan av att känna sig smal och fin som uppträder efter varje avslutat "gångpass".

I torsdags var jag och en kompis på friskis & svettis medelpass med schlagertema. Det var vi två ungdomar, resten var i 40-årsåldern. Efter 10 minuter av passet såg vi ut som 100-åringar och 40-åringarna såg ut som glada tjejer i tonåren. Att göra armhävningar tre minuter i streck i högt tempo är inte riktigt på den nivå som jag befinner mig... Blev helt klart avskräckt och sätter aldrig mer min fot på friskis och svettis. Det kan tanterna ha för sig själva! Så de så!