Så var påsken slut, iallafall för min del. Ska nämligen jobba ikväll, dock inget att klaga över eftersom det är storhelgstillägg. Snarare ett taktiskt val av schema till fördel för nöjeskontot.

Min påsk har varit super! Min allra bästa barndomsvän från Linköping har varit här och hälsat på. Det är intressant hur mycket man kan ha att prata om fast vi bara ses en gång om året typ?! Det är kanske det som skiljer riktiga vänner från "mindre riktiga". Avstånd och tid har ingen betydelse.....

Påskafton firades enligt traditionerna hemma hos mina föräldrar på landet med äggjakt och påskbord. Lika lyckat som alltid. Jag blir tydligen aldrig för gammal för att leta påskägg!  Fick dessutom en del påskpresenter i form av designprylar till köket. Sånt där som jag dregglar över men aldrig unnar mig. Kalas bra presenter som kommer till användning!

Massor med godis har det blivit så jag vete sjutton om mina promenader är förgäves. Vägrar dock tro det!  Det som skiljer det här beach-försöket mot de tidigare är "tillåtelse" och att ta en dag i taget. Jag vägrar ge upp eftersom jag åt godis i förrgår. Jag vägrar ge upp eftersom det bara blev en halvtimmes promenad igår osv. Om jag ska kunna hålla mig på en stabil vikt så krävs det att man får unna sig saker och att man får vila ibland. Det gäller bara att göra det bästa av varje ny dag och att inte låsa sig vid detaljer. Det är förresten två veckor nu som jag har lyckats vara någorlunda aktiv. Idag på min 1,5 timme långa skogspromenad funderade jag på vilka skillnader jag märker. Det är säkert, det finns skillnader redan nu! Jag märker helt klart att jag flåsar mindre! Jag behöver inte hyperventliera genom munnen hela tiden när jag går. Jag har också märkt att de negativa tankarna är borta. Promenaderna har blivit som ett slags gift. Trots att jag har gått en timme vill jag gå en timme till eftersom jag vet hur underbar belöningen är! För mig är belöningen att titta mig i spegeln och känna mig mer nöjd än på länge över min kropp. Att känna med handen över magen och inte tycka att jag är fulast i världen.

Funderade också en del på vad jag har för mål. Jag vill såklart gå ner några kilon och kunna ha mindre kläder utan att det blir valkar överallt. Har redan påbörjat det målet, och är på god väg....

Idag blev jag sugen på att springa igen! Det var något jag gillade förut men jag vet vilken prestation det är innan man har kommit igång. Något jag också funderade på då är om 3 km jogging är värt lika mkt som 3 km gång? Trots att jogging tar kortare tid.... Tacksam för svar på den funderingen om någon av en händelse råkar ha kunskap inom ämnet.

Jogging ska det nog bli såsmåningom. Kräver dock bra skor eftersom jag har insett hur mkt jag går på insidan av fötterna. Kommer dra på mig massa skador om jag inte köper bra skor snart. Får nog även öka på tempot lite på gången innan jag börjar springa så att jobbighetsfaktorn inte stiger markant och får mig att krokna. Hm jag har fortfarande inte satt något mål på joggingen?! Får bli att kunna springa 20 minuter på gröngarnsåsen. Sätter ingen tid för när målet ska vara uppnått. Tror inte att jag är den som behöver tidspress, eller för den delen fungerar bättre av det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller alldeles för många att välja på? Skillnaden är marginell. Hur som helst så såg jag ett stjärnfall och hade chansen att önska mig nåt, drabbades av prestationsångest, kom inte på nåt och missade ögonblicket. Funderar på att revidera önskningstid...

... Vilket innebär nedräkning mot jul! Helt magiskt! I år tjuvstartar vi med julbestyren eftersom allting tar exakt 27 ggr längre tid med den lilla krambjörnen som hjälpreda. Hittills går just hjälpredandet sådär; vi samarbetar lite åt olika håll och...

Idag har väl inte riktigt allt gått som vi tänkt oss. Vi har: - sprungit omkring i lägenheten och ägnat oss åt skrikprevention och ätit frulle samtidigt. Bästa starten på dagen när blodsockret är i botten - hunnit träna på att "klappa fint" med...

Ligger i skrivandets stund nerbäddad i en säng som inte alls är lika skön som min och har hemlängtan. Semester är överskattat. Tacka ver jag hemmets lugna vrå ...

Denna avsaknad av sömn alltså. Vad ska man säga? Knepigt värre. Ännu knepigare blir det när övertröttheten infinner sig redan när vi kliver ur sängen. Halvdöd mamma och missnöjd övertrött unge är ingen bra start på dagen. Det börjar märkas så väl nu ...